
Han menar att en 50% kursuppgång har skett på fem år utan några ökade bolagsvinster eller höjda utdelningar. Därför är aktierna förmodligen generellt övervärderade.
Kan man applicera detta på dagens aktiemarknad?
Jag tycker att bolagen har en väldigt skiftande utveckling. De flesta bolag verkar stå och stampa på samma ställe som 2006-2013 samtidigt som en del bolag vittnar om ett tufft klimat. Många bolag som verkar ha det tufft är framför allt extremt konjunkturkänsliga branscher som bilbranschen där vi har aktier som Bilia, Haldex och Autoliv osv. Autoliv verkar dock få draghjälp av Kina där Bilia inte ens existerar som en nordisk återförsäljare av personbilar. Lastbilsmarknaden tar också fort stryk då åkare håller på investeringarna direkt när de vittrar osäkerhet på marknaden.
Några som också sticker ut är skogs- & massaindustrin där framför allt Holmen och Stora Enso dras med rejäla nedskärningar. Holmen som jag vet sitter på massiva skogsarealer tror jag dock alltid kommer klara sig(vet ej hur Stora Enso ser ut här). I en tid när man öppnar vedeldadecentralvärmeverk i t.ex. Örtofta så tror jag att skogen och marken alltid kommer att vara en bestående tillgång, en evigt förnyelsebar resurs.
Gruv- och stålbolag har inte heller varit någon vinnare.
Å andra sidan finner vi branscher som bank, bygg och fastigheter som har stått sig väldigt bra mot en tuffare omvärld. En del verkstadsbolag har också haft en gynnsam utveckling.
Min poäng är att utvecklingen på OMXS listade bolag har varit väldigt differentierad. Vissa bolag går som tåget, vissa står och stampar och en del går dåligt. Därför tycker jag att prata om indexet i sig ger en skev bild av den svenska aktiemarknaden.
Något som dock är väldigt tydligt är att det uppenbarligen är så mycket mer än bolagens prestationer som påverkar deras kurser på dagens aktiemarknad. Men till syvende och sist så speglar sig prestationerna i de enskilda bolagens aktiekurs.